Vår båt är en Laurin Koster 28 som är byggd 1971. Hon är långkölad och alltså väldigt stabil men rör sig inte så snabbt i vattnet. Det bekymrar inte oss desto mer, sakta men säkert heter det ju. Vår tanke är att vi samtidigt som vi tar oss fram, sprider våra tankar kring och om vår jord, konsumtion och miljömedvetenhet. Läs mer om det på fliken filosofi och tankar om förändring!
Vår plan är att ta oss omkring på vår ändliga planet tills vi får nog, och samtidigt uppmärksamma folk på just det, att den är ändlig och ändå väldigt stor. Många väntar alldeles för länge för att upptäcka det. Man måste inte göra det genom att segla runt jorden, men bara att odla mina egna körsbärstomater eller ha en kryddhylla i köket ger mig en kick. Man måste skapa förståelse för den nästintill obegripliga men storslagna naturen. Vi är inga herrar över planeten, den övervinner oss alla gånger. Men om vi samarbetar med den kan vi få så mycket mer.
Niklas är livsfilosof och jonglör sedan 10 år tillbaka. Han har ingen som helst seglingserfarenhet och saknar t.om. gälar. Men inget äventyr är för blått eller vått för honom och han hankar sig fram på bara livslust och syre … Och någon korv nu som då. Ett intresse för natur och omgivning har vuxit sig likt klätterväxter kring hans livsådra och lever där i symbios med hans storslagna hjärta.
Amanda är en kvinna med förväntningar på sina funderingar, och nya kommer det hela tiden. Hon har vuxit upp, fångad av havet på en liten ö men har trots det aldrig riktigt tagit det där med segling på allvar. Nu assisterar hon även Niklas som tredje och fjärde hand när han försöker hålla sina käglor och bollar i luften. Också Amanda har en förkärlek till naturen, och det är bra det eftersom naturen är hon.
Wilma är en tioårig dam med många erfarenheter bakom sig. Framför sig ser hon inte längre än till horisonten, något som Amanda och Niklas hela tiden försöker lära sig av henne. Dessutom finns det ju käppar man kan tugga på!
Segling är för oss fortfarande nytt och detta kommer att bli väldigt spännande. Sommaren 2011 seglar vi hem Siska från sina gamla hemort Råå på svenska västkusten till Nagu som är hennes nya hemmahamn. Om det lyckas kanske vi fortsätter…
Från filmen The world according to Garp:
Son: ”Will you die too mother?”
Mother: ”Yes, I will die, and so will you. We all die. But first, we have a life.”
